toplogg2

Problem under dräktigheten

Att vara dräktig är inte en sjukdom. Låt tiken leva ett normalt liv så långt som möjligt. Under de sista veckorna av dräktigheten blir tiken lite mer påverkad ffa av att magen börjar bli så stor och tung och av att valparna växer fort och kräver mycket energi.
Det förekommer dock problem som man bör vara medveten om. De flesta är tack och lov sällsynta.

Fosterdöd kan inträffa av många skilda orsaker. Det kan vara missbildningar eller genetiska defekter som gör fostret livsodugligt, infektioner (tex herpes) kan skada och döda foster osv. Det finns inga säkra siffror men mellan 10-30% ”förlorade” foster finns angivet som normalt i den veterinärmedicinska litteraturen.

Sockersjuka, diabetes mellitus, kan utlösas under dräktigheten (ibland även under löp) på grund av hormonpåverkan. De flesta fall är lindriga och tiken blir normal efter valpningen.
Om problemet kvarstår eller ses vid löp är bästa behandlingen att ta bort livmodern.
Observera att många tikar har en lite förhöjd vätskekonsumtion under dräktigheten och att det är helt normalt.

Ljumskbråck kan vara tillsynes helt harmlösa men under en dräktighet kan det bli stora problem om livmodern faller ut i bråcket. Man ser det som att tiken får en stor ”påse” av hud i ljumsken. Detta måste åtgärdas med operation.

Utomkvedshavandeskap är mycket ovanligt hos tik. Det innebär att ett eller flera foster hamnar utanför livmodern och börjar växa till i bukhålan. Valpen kan inte födas fram normalt utan måste kejsarsnittas fram.

Livmoderruptur dvs att livmodern spricker är sällsynt men kan hända om tiken utsätts för våld mot buken eller om en tik, som ännu inte ”öppnat sig”, får värkdrivande medel. Tillståndet är livshotande och kräver akut operation.

Livmoderomvridning innebär att ett eller båda livmoderhornen vrider sig runt sig själva och snör av blodtillförseln till en del livmodern som då dör. Tiken blir snabbt mycket dålig, med kraftiga buksmärtor , och måste opereras akut.

Fostervätska, för mycket eller för lite. För lite fostervätska är mycket sällsynt och kan inte behandlas. Tiken kan få problem under förlossningen och bli värksvag. För mycket vätska ger en stor uppspänd buk medpåverkan på blodcirkulation och andning. Svårbehandlat. Vätskedrivande kan möjligen vara ett alternativ men i praktiken blir det troligen kejsarsnitt.

Blödningar under dräktigheten är inte normalt utom en liten tunn, klar blödning under vecka 3. Det kan vara ett tecken på att ett eller flera foster är på väg att aborteras. Ofta ligger infektioner bakom. Tiken bör undersökas av veterinär och helst med ultraljud för att se hur valparna mår. Många gånger blir behandlingen antibiotika och sedan håller man tummarna att tiken och valparna klarar infektionen och kan gå klart dräktigheten.

Grönsvarta flytningar kommer från pigment i moderkakorna och är ett tecken på att moderkakorna håller på att lossna. Är det sent i dräktigheten väljer man vanligen att göra ett akut kejsarsnitt. Är det fortfarande långt kvar så bör man följa valparnas tillstånd med ultraljud och låta dem födas normalt eller snittas fram när de bedöms vara så gamla att de kan överleva utanför tiken. För tidigt födda valpar är nämligen inte utvecklade så långt att de kan överleva utanför tiken. Någonstans dag 56-58 går gränsen. Efter det finns förutsättningar för valparna att överleva.

Eklampsi/akut kalkbrist förekommer vanligast hos små och medelstora tikar ett par veckor efter förlossningen när mjölkproduktionen är som störst. Ibland kan det förekomma redan i slutet av dräktigheten. Tiken blir orolig, flåsar, dreglar, rör sig stelt och i värsta fall övergår detta i kramper som obehandlade leder till döden. Behandlingen består i att snabbt ta sig till veterinär som kan ge kalkdropp. Behandlingen brukar vara framgångsrik. Efter behandlingen fortsätter man med kalktabletter hemma + att man försöker avvänja valparna snabbare eller kanske tar bort dem helt från tiken för att snabbt minska mjölkproduktionen. Observera att kalk inte ska ges i förebyggande syfte. Det stör bara den naturliga kalkbalansen i kroppen och kan istället framkalla kalkbrist.