2017
Jag har beslutat mig för att lägga in en statistik ruta på första sidan till hemsidan.
Anledningen till detta är för att det nyligen publiserades på en fb sida en statistik som var helt missvisande.
Så blir det när vem som helst tror sig kunna göra statistik utan att titta på hur siffrorna slår och om det fungerar i praktiken.
Denna statistik var ämnad att visa vilka kennlar som gör mh på sina hundar-valpkullar och inte.
Jätte bra, bara det att den statistiken var HELT missvisande.
Våran kennel fick procenten 33% har gjort MH eftersom statistiken tog ett bryt datum vilket gjorde att Gaston och Happy räknades in i totalet hundar men inte deras mh då de fortfarande var för unga för det. så av 3 hade 1 gjort mh. Gaston och Happy har ju gjort sina MH'n nu i höst när de var gamla nog, dvs över 1år. Men enligt den statistiken så är vi nere på 30% nu då vi har 7 nya stjärnor som är födda men för unga för att göra mh då de bara är 5 månader gammla i skrivandest stund.
Statistik skaparen hävdade att "det rätar ut sig" till nästa år och det gör den alltså inte heller. Alltså slår den helt fel. Mer korrekt var att göra en statistik på hundar som är över en viss ålder, säg 18 eller 24 månader och vilka av dem har gjort mh.
När jag påpekade detta blev det rama skri, för man får ju inte påpeka det uppenbara att statistiken var gjord helt galet och var missvisande. Att man vill mörka och är rädd för statistik..löjlig och fruktansvärt omogen reaktion att svara så.
Ja, Ska man skratta eller gråta?
VET man inte hur man gör statistik så SKA man inte göra den. Men det finns självutnämnda experter överallt. Därför ska jag inom kort lägga ut en egen statistik på min kennel som vissar korrekt statistik.
Till skillnad från vad denna människan gormade om "att man är rädd för statistik" så är det tvärtom faktiskt.
JAG har bra siffror, bästa tänkbara. Det är klart jag vill visa det. Det är inte många som har det nämligen!
Jag är inte rädd för statistik. Jag välkommnar statistik. Statistik som ÄR korrekt och speglar verkligheten. Statistik som är gjord utav någon som vet VAD DE GÖR. Inte kleti och pleti lixom.
Allt finns på SKK svart på vitt. JAG har inget att dölja.
Sen att säga varför bryr du dig och som en också klämde ur sig i kommentarerna..."att du orkar"
Ja, jag orkar. DET ÄR MIN KENNEL. Mitt blod, mina tårar, min anletes svett, det är min tid, min ork, min oro, mina sömnlösa timmar, min uppoffring, min
MIN uppfödning. VEM om inte jag ska bry mig?
Och VEM tror du att DU är som kommer och säger till mig om vad jag ska säga, tycka och tänka om min uppfödning. Nä du, där går gränsen för vad jag lyssnar på.
Är du inte uppfödare så kan jag förstå att du inte fattar var jag kommer ifrån.
Dock kan jag tycka att vilken vettig människa som helst förstår de viktiga i att en statistik som presenteras som fakta är korrekt. Vad annars är poängen med att publicera statistiken? Eller ska man säga någotlunda korrekt oavsett bryt datum m.m. för en statistik har alltid lite error. Men man kan inte kalla det för lite error när det skiljer 33% mot sanningen 100% och 30% när sanningen är 100%
Är man uppfödare och inte bryr sig. Ja vad är man då för uppfödare? Knappast någon seriös iallafall. Sen hade några "tur" denna gången att deras valpar som var med i denna statistik var gamla nog och hade gjort mh. På så sätt fick de en rättvis statistik. Men nästa gång då, när de haft en kull och statestiken blir missvisande hur kommer man reagera då? förmodligen precis som jag... eller så bryr man sig inte alls.
Man kan ju knappast förvänta sig att om man publiserar öppet på fb en statistik som inte håller eller är missvisande att man sedan inte möter på motstånd. Då är man ju enbart enfaldig.
Jag har iallafall valt att nu öppet gå ut med min åsikt om detta och jag ska ta fram en egen statistik på min kennel som ska publiseras på startsidan, färskvara från SKK och från NKK som också håller statistik för en av mina valpar. Korrekt fakta.
Sedan får vilken och vem som helst av dessa personer som inte har kunskap nog för att göra en korrekt statistik publisera det som fakta bäst de vill. ;)
/Nina med flock
Så då var vintern här och brukssäsonen tog slut för våran del redan i början av oktober.
Valparna alla 6 (7st med Kiwi som stannar på kenneln har hittat super bra hem. Är så nöjd och glad över att allihopa har hittat hem över förväntan! Arbetande hem, hem där det får tid och all kärlek som de behöver. 2 stycken flyttade söderut, Lava och Indigo. Lava bor i Kungsbacka med sin flock och målet är att hon skall tävlas i brukset, lydnad och lite av varje som faller henne och matte, Malin i smaken. Indigos husse, Krister som bor i Skövde trakterna siktar på brukset och söket. De har stora planer för framtiden som jag är övertygad om att de kommer att nå.
De som stannat här norröver är,
Mystic som numera kallas Åke bor i Luleå ska bli väktarhund när han blir stor och följa pappa Merlin och farfar Gangster i deras stora tassavtryck. Jag tror Mystic kommer att utgöra en fantastik kollega med sin husse, Erik den dagen han nått sin fulla mognad.
Resterande av flickorna, lilla Aqua bor i Kiruna med sin matte Malin och flock. Hon och hennes matte tränar för brukset, lydnad och annat. De har redan bokat in sig för en prova på nosework. Lilla Sienna, som bor i Lycksele kallas för Sinna har kommit sin matte, Katarina som är första gångs rottweiler ägare super nära. Det är så roligt att se dem tillsammans. De har redan kommit mycket lång på denna korta tid i sin träning. Sinna kommer tillsammans med sin matte tävla i brukset och möjligtvis i lydnad och annat roligt.
Sist men inte minst, lilla Jade som numera kallas för Dixa bor i Piteå med sin matte, Jessica. Det sa bara klick när matte mötte sin Dixa för första gången. Dixa den lilla tokfian är precis vad hennes matte hade letat efter, förutom att följa med till stallet så tränar de för lydnadstävlan, ev brukset och lite annat.
Jag träffar ju 3 av dem, Sinna,Åke och Dixa lite då och då på valpträffar som vi har ganska tätt just nu. De utvecklas i rasande fart och det ska bli riktigt spännande att följa allihopa.
Våran brukssäsong gick inte som vi hade tänkt oss. Jag tog vatten över huvudet när jag trodde jag skulle orka och hinna med en valpkull, 4 vuxna hundar, heltids jobb och allt annat som kan hända med hus å hem. Bara att träna och fysa en hund för elitklass är mycket nog. Med stora brister i tid för träning så föll det sig naturligt att vi inte lyckades med våra uppsatta mål.
Tyvärr var det Merlin som blev lidande av att jag satt för höga krav på mig själv.
Vi är ju inte en kennel som har fina anläggningar med möjligheter till att fysa hunden bara genom att ställa den på ett löpband eller simanläggning hemma. Vi är inte heller ett helt team som sköter om ruliansen. Det är bara jag. fysning av hund sker med cykel och simmning sker i en insjö. Backeträning i ett sandtag. Jag lägger mina spår och uppletande rutor själv, jag tränar varenda detalj själv. Från början till slut. Samma med min valpkull.
Många uppfödare har möjlighet att vara hemma och behöver inte jobba heltid.
Den lyxen har inte jag. Jag jobbar heltid och i ett både psykiskt och fysisk krävande yrke.
Jag har lärt mig att tänka om nu.
Det blir inga fler valpkullar på eller runt brukssäsongen.
Alla valpar som föds här kommer komma till och växa upp på vintern from nu. Jag räcker inte till för både och, så jag har valt mina egna hundar, träning och tävling av dem före att producera valpar.
Jag är uppfödare, ja, men sekundärt. Jag är och kommer alltid att vara hundägare i första hand.
Nästa kull blir evenuellt först till nästa vinter 2018/vår 2019.
Nu ska vi dra ner på tempot och fokucera på det som är närmast hjärtat.
Merlin har potentiallen till så mycket och nu lägger vi tidigare misslyckanden bakom oss och blickar framåt. Vintern blir fysträning fullt ut. Vi kommer även finslipa på lydnadsmoment i inomhusträningslokalen. Så ligger vi i startgroparna inför nästa år och vårsäsongen.
Gaston den lilla filuren har börjat mogna på sig något. Han gjorde redan i höstas fina appellspår. Men vi ligger efter i lydnaden så det är vad vi ska ta tag i under vintern. Han kommer få följa med på fysträningen och sedan kör vi in lydnadsmoment i inomhushallen.
Jag har stora förhoppningar på grabben som inte bara är en klok och snäll kille med stor potential för framtida tävling, han är även snygg och exteriört korrekt på samma gång.
Lilla Kiwi som är kvar hos oss lägger jag lydnads grunderna hos under vintern. Hon får vänta med sin debut till hösten 2018, möjligtvis ännu senare. Kanske kan vi springa på en och annan inoff utställning med henne som miljöträning i vinter.
Nu ska vi njuta av vintern och vad den har att erbjuda i roligheter. Dra pulka, åka skidor och så har jag evenuellt tänkt investera i en Kickspark!
Lugn och ro, träna, fysa och ladda inför 2018.
Ha en riktigt fin början på vintern allihopa!
/Nina med flock
Då var det dax att skriva lite igen..
Vi har varit ut och tävlat, Jag och Merlin <3
Vi gav oss på de nya bruksreglerna och poängsättningen i brukset.
Poängsättningen kan man tycka vad man vill om. Vissa tycker den är bra då de största poängen ligger på specialen och lydnaden har mindre vikt.
Jag kan dock tycka med ena halvan av hjärtat att det är bra att spåret betyder mycket då det ändå är det en spårhund ska vara bra på men med andra halvan av hjärtat så är det en brukshund. En brukshund är en hund som är bra på mycket. Inte bara att spåra. Den klarar även lydnad och uppletande eller budföring som i de lägre klasserna. Framförallt klarar den av platsliggning med skott. Det nya systemet ger möjlighet till de hundar som inte är så bra på lydnad och inte klarar av en platsliggning med skott. Det tycker jag är vansinne. Men, men..spelets regler är sådana nu och vi får väl se hur resultatet blir av det. En sak är säker, ett bra spår räcker inte när man når eliten iaf. Så då får vi väll så agnarna från vetet i eliten istället. ;)
Hur som, vi tävlade i Ånge, västra medelpad i mitten av maj. Gjorde en snabb visit för att hälsa på Merlins valpar i samma veva! Spåret gick absolut inge bra i Ånge. Stenigt som S* var det och som bekant Merlin ala ångloket gick på som en dåre när matte inte kunde bromsa honom. Ja han spårade hela spåret som vanligt men vi fick bara med oss 2+slut ur skogen. Så kan de gå..och bakspår i upptag..asså Merlin som aldrig tagit bakspår förr! vad händer? Ja ja..bara å ladda om. Han hade ju inte spårat mer än ett fullt högre spår innan pga den sena våren. Så det vart för oss att ge oss ut i skogen. Köra mängder av spårupptag och fulla spår där jag bromsa och bromsa.
Vi hade inte så mycket tid på oss då nästa anmälda tävling gick i slutet av maj i piteå.
Sagt och gjort, tävlingsdag i piteå började i ottan. Det fullkommligt ös regnade...
kl. 7 satt vi på piteå bk och fick veta att det var uppletande först. Sist ut av alla gjorde vi en halvdassigt uppletande med 2 föremål som kändes som en halv evighet innan han hittade. Många hundar hade sprungit utanför rutan och de hade tillåme pinkats i rutan. Nåja, ut i skogen for vi och vi var sista påsläppet. Merlin taggad för uppgiften gjorde ett klockrent upptag och sedan tuffade han på, matte bromsandes i linan. en apport, två apport, tre,fyra.fem....sex....och sju apport...måtte han finna slutet...ja visst gjorde hand det! Full pot i upptag och spåret. Så himla duktig kille!
Redan där var jag så nöjd med honom att jag kunde ha åkt hem med den underbara känslan man får när allt bara går sådär perfekt.
Tillbaka till klubben för lydnad. Det gick bra, fina poäng. Framförgåendet suveränt med en 9a från båda domarna! Så hände missförståndet. Hoppet.. Merlin satt och tittade på domare och sekreterare och när jag sa hopp kommando så visste han inte vad jag hade kommenderat. En stor fet nolla på hoppet.. :(
Regroup för platsen..Merlin hör inte mitt initiala plats kommando får upprepa och segtläggande..men i övrigt så gick det bra och vi fick då en 9a pga just segt läggande. Måste nog kolla hans öron.. ;)
Slut kontentan blev en 3je placering med UPPFLYTT till ELIT!
Hade det inte varit för missödet på hoppet så hade vi haft klassvinst igen som förra året fast i lägre klass då!
Piteå har varit god mot oss minsann! :)
Så nu är vi i Elit klass bruks spår :) :) :)
Nu väntar några månader av stenhård träning, inlärning av de extra moment som kommer, mer uppletande, svåra platser..och spår, längre spår, ängre liggtid!
Längtar redan till hösten när vi får kliva in på tävlingsbanan som elit ekipage!
1,5år sedan vi började tävla är vi nu i eliten..YESSS!
Jag måste bara säga att det är helt fantastiskt att jag får vara hans förare, ägare och vän. En sådan hund har man bara en gång i livet säger dom. Jag ska njuta av varje sekund!
Lilla Gaston, snorvalpen blir ju 11 månader om bara någon dag. Tiden går och det ska bli spännande med utvärderingen på han och Happy. Han är en riktig knäppgök den grabben, oj, oj, jag har fått för mina synder minsann. All träning går åt nu till focus,stadga och regler..han håller inte samma tanke länge den lill skiten. jag vet ju med mig att när man hovat in dem från den biten så blir det mycket bra hundar.
Som någon självutnämnd expert sa "det blir nog hund utav honom också" tillåt mig asgarva (men jag har för mycket hyfs för att inte göra det) mitt svar på det..Ja vad skulle det annars bli av honom? han har ju den bästa rottweilern någonsin född till pappa..lite av det borde ha gått i arv!
Jag hoppas bara min tid kommer räcka till då jag fortfarande jobbar heltid. Man går ju inte hemma år efter år som vissa och drar benen efter sig. Då har man har all tid i världen för hundträning. Tur då att man har lättlärda hundar!
hare gott så länge så hoppas vi på att värmen kommer snart! :)
Det är verkligen inte lätt att vara uppfödare ibland.
Man lägger ner otaliga timmar, energi,efterforskning och engagemang på att göra en kombination som man tror på. För att inte tala om känslostormar som oro, lättnad, glädje, sorg, besvikenhet och ibland ilska..
Vi har haft vår beskärda del av otur, med parningar som gått tomma och få valpar i kullen.
Det är trist när det blir så att man har en tik som inte är så lätt att få dräktig och när dom blir det så blir det bara någon valp. Det är svåra valpningar med få valpar likväl som det är svåra valpningar med för många valpar. Tiken kan drabbas av värksvaghet och då dör en, några eller i värsta fall alla valpar. Ett mellanting är ju alltid bäst.
Merlin blev ju pappa igen som bekant alldeles nyligen. Det visad sig vara 13 valpar.
En tik som hade många ägg för honom att befrukta minsann..
Men det vart problem efter 6e valpen så satte det stopp och det slutade i ett kejsarsnitt och att resterande valpar hant dö.
Det är en ohygglig sorg för en uppfödare när något sånt här händer, för att inte tala om känslostormarna involverat. Det är stunder som dessa man undrar över vad i hela fridens namn håller man på med?? Vad är det man utsätter sin tik för? Sig själv?
Men tiden läker alla sår, sägs det. Jag skulle vilja säga tiden gör att man kan leva med såret, det läker till ett ärr som man bär med sig hela livet.
Så antingen ger man upp och slutar med avel helt eller så tittar man längre än så.
Man tittar på de individer man skapat och inser att det var värt det. Ser deras framgångar och vilka fantastiska hundar de blivit. Hade man inte vågat riskera att det blev en jobbig period, så skulle de aldrig ha blivit till. Som det är med allt skapande av nytt liv, så går det ibland bra och ibland mindre bra. Men det är alltid en risk.
I detta fall så gick det ändå bra, 6 friska pigga valpar och en mor som är om än omtuffsad vid god vigör.
Jag har själv haft tikar som varit svår att få dräktig. En tik med bara två valpar blir också värksvag och kräver krafttag med hjälp vid valpningen. Det gick bra för oss också, båda lever och mår gott nu 9 månader efter. Var det värt all oro och känslostormningar? Ja, utan tveckan. Jag tittar på Gaston idag och det är 100% ja.
Självklart önskar vi också få uppleva en sådär perfekt valpning en dag, som alla andra uppfödare pratar om. men vi har lärt oss mer än någon skulle kunnat ha lärt oss på svårighterna.
Jag har ibland fått höra av de som har kull på kull på kull utan några problem alls att de är dom som har erfarenheten. Jag kan tycka tvärtom. Hur mycket erfarenhet har man egentligen om man har haft 20 kullar som gått smärtfritt jämte någon som haft knappt hälften med tagit sig igenom problem som uppstått. Det är väl svårigheterna som man löser man lär sig av...
Inte för att svårigheter är något man skall sträva efter, men faktum kvarstår att helt problemfria valpningar växer man inte utav som uppfödare.
Nog om detta. Det ska iallafall bli så roligt att följa Merlin och Anjas små krabater. <3
Vi väntar nu med spänning på att Embla ska börja löpa. Så får vi se om vi möjligtvis kan få henne att bli dräktig och med fler än två valpar denna gång. Annars får vi nog ta det beslutet att avvekla henne från vidare avel.
Våren närmar sig och med den tiden då jag och Merlin får som tävlings ekipage träda in på banan igen. Längtar verkligen! Det blir vår 2a start i högreklass spår.
Vi har börjat träna redan, uppletande som jag tycker har förbättrats avsevärt nu när han inte vill till att spåra så mycket. Vid träningstillfällena vi haft så har han hämtat in föremålen på ca 25 sek/per föremål vilket bådar gott!
Några spår upptag och kortare spår har vi också fått in och Merlin är mer taggad än någonsin. Hoppas det håller i sig!
Vi måste traggla mer lydnad, en övertaggad Merlin sist vi körde, sprang och hoppade sig fram i friaföljet...lite för mycket skall där de inte ska vara, ljudgivning med en förflyttning framåt har han också laggt till samt lite fusk i krypet med att vara för hög...ja..ja..så är det. Det finns att jobba på. Vissa saker kommer lägga sig själv när vi nu kommer igång. Merlin är en hund som presterar bäst när han tränat ett tag och inte direkt ur vintervila då hans motivation är explosiv! Ett angenämt problem dock!
tack för mig och ha en fin fortsatt vår! :)
Jag tänkte få adressera något som jag länge märkt och en av de bidragade orsakerna till att jag inte är någon "fan" utställningar.
Det spelar stor roll hur "känd" man är och "vilka kontakter" man har hur man bemöts utav vissa.
Utställnings världen är en värld jag aldrig kommer att kunna tycka är varken kul eller rättvis om inget drastiskt sker.
Jag visar min hund på utställningar ändå, men bara när det finns ett klart syfte. Som att jag har uppnått en bruksmeritering och kan ställa i bruksklass eller en unghund som behöver miljöträningen.
Varför säger jag att det inte är kul? Ibland går det bra och ibland dåligt precis som det gör på tävling. Det är sant om man ställer på utställningar här i norr. Tyvärr kan man inte säga det samma om utställningar söderut och de som är ras utställningar.
Där vinner alltid den som är mest "känd" eller "har flest kontakter".
Ja jag förstår nu blir det rama skri! Rama skri från de som är mest "känd" och "med flest kontakter". Men så har det varit på varenda utställning jag varit på utom EN.
Jag ställde min Nala. Hon var inte i den gruppen där "incidenten" hände, utan det var Veteran tikar. Två tikar stod kvar i konkurensen och domaren "valde fel tik"...
Ägaren till tiken som blev tvåa, men uppenbarligen tyckte hon skulle komma etta. Stövlade fram till domaren och väste, högt så att ALLA hörde detta... -DU..Valde fel tik- Samtidig som hon hytte med ett varnande finger som att säga, det där kommer du få ångra.
Jag har själv varit direkt utsatt för detta också.
Jag hade haft registrerat kennelnamn knappt ett år och skulle ställa min Merlin.
Då bodde vi i Stockholm och tänkte nä men jag anmäler väl min Merlin ca 4 månader gammal i valpklassen på SSU. Som miljö träning, nära å bra!
Ja sagt å gjort, vi dök upp och stod utanför ringen när en korpulent herre stegade fram och tittade fundersamt på lille Merlin. Med en finsk brytning på rösten utbrast han sedan.. - Fin..mycket fin!- han stod tyst ett tag...-MEN- (fortsatte han) -Han kommer inte att vinna!- och så nickade han bort mot någon man som stod med en hel klan runt i kring sig i väntan på valpklassen. Jag förstod senare att detta var en stor kennel, känd man.
Jaha, svarade jag mannen med den finska brytningen och brydde mig inte om att förklara för honom att det inte spelade oss någon roll. Vi var där för miljöträningens skull.
Mycket riktigt, så vann den mannen med sin valp som han fött upp och själv visade i ringen, två kom ett kullsyskon till den valpen som vann, trea (chockerande nog, blev en tysk import valp), Merlin blev 4a och 5a blev ett till kullsyskon till vinnande valpen.
Sagt och gjort, nöjd och glad for jag hem med min valp 4a placering.
Inget mer med det...Det var inget jag gick å tänkte på desto mera.
Månader gick, ja tillåme år och det råkade sig så att jag stod på en statoil mack i Botkyrka och fikade en natt när jag jobbade som hundförare.
In vandrar då två (helan och halvan stuket) ordningsvakter i rött, tunnelbanans ordningsvakter. De hejade och vi började pratas vid. Vi pratade om hund och vilken ras jag hade i hundbilen. När jag sa rottweiler så utbras den som utgjorde Helan i duon, Jag har också rottweiler!
Jasså sa jag. Föga intresserad. Det finns det många som har tänkte jag i mitt stilla sinne.
Jag har en såndär fin rottweiler från...(den stora kenneln med mycket känd ägare)
Jag försökte hålla mig för skratt då Helan betonade ordet FIN.
Ja alla vet som känner mig vad jag sätter för världe på exteriör. Ja okey, det ska se ut som en rottweiler och inte ha en exteriör som ger den fysiskt hinder från att jobba.
Hur som haver. Helan fortsatte babbla och jag lyssnade utan att bidraga med något egentligen. Han berättade att hans rottweiler var si och så gammal. Jag konstaterade i stilla sinne att hans hund var ungefär jämngammal med Merlin. Så berättade han att han blivit 2a på den utställningen jag varit på. Sen lutade Halvan sig framåt mot mig som att han tänkte släppa en fjärt men naturligtvis var det en stor hemlighet han skulle lätta sitt hjärta med. I viskande ton sa han..-Jag pratade med min uppfödare efter utställningen och han var bestört!- Helan fortsatte med bullsmulor flygandes ur munnen- vet du? du skulle ha sett...på den utställningen jag var på..min uppfödare sa att det var katastrof för ett import skräp tog 3je platsen och en hund från någon liten skit kennel med en "häst" till valp som tog 4e över hans uppfödda valp som blev 5a-
Jag avslöjade aldrig att det var jag som ägde "hästen" som tog 4e platsen han refererade till.
Jag konstaterade torrt, men var han inte nöjd med en 1a och en 2a plats då?
-NÄ..fy fan..han var skit arg på domaren- utbrister Helan..
Jag som har svårt att hålla mig hade viss information om kullen vars hans valp tillhörde.
Det var nämligen så att vid ett tillfälle fick denna "kända" uppfödare för sig att träna IPO med två av sina hundar. De valde att träna för min skyddsfigurant/tränare.
Sagt och gjort, de kom med en hane och en tik i släptåg. Hanen var så rädd för figuranten så han bajsade på sig, ja ordagrant bajsade när han tvingades av sin ägare att stå i bevakning. Tiken, ja hon var så ur form att hon inte orkade. Min firgurant sa att de måste träna/banta tiken innan de funderade på att köra vidare med IPO för henne och hanen krävde mycket jobb med sitt självförtroende innan man kunde ens tänka sig att träna honom för IPO. Sagt och gjort de hade väl blivit stött av dessa ord, men for hem och började cykla tiken. Dagarna efter födde tiken en kull med valpar. Det var ur den kullen Helan hade sin "fina" valp ifrån.
Så jag kunde inte hålla mig helt utan sa lite syrligt.. "var det inte den kullen som var en tjuvparning?"
Helan blev hel röd i ansiktet..och stammade..va? nä..nä.. det var meningen att de skulle paras.
Ja kanske det sa jag, hanen hade ju inte ens ett MH så nog var det en tjuvparning.
Öh...jo, men de skulle ändå paras senare. Klämmer Helan fram tillslut.
Ja jag vet att det kanske var elakt att påpeka och man ska inte sjunka ner till deras nivå. Men jag tycker ändå att en så "känd" och stor kennel, vad har de för nytta med att skitsnacka om en liten kennel som på inget sätt utgör ett hot för dem. Vi har inte samma mål med vår avel och jag kan knappast tävla med mina en kull vart 5e år mot deras ca 30 kullar per kalenderhalvår. Vi har aldrig och kommer aldrig vara en valpfabrik som säljer valpar till vem som helst.
Dessa "kändisar" har blivit så vana vid att bara valsa in och få allt. Det räcker inte med att vinna utan de ska även ha de näst kommande pallplatserna och lite till för att känna sig nöjda. Gud bevare mig väl för den domare som vågar dömma annat, så som att den vackraste mest korrekta exteriört skulle vinna. Då blir man rent hotad. Så kanske inte så konstigt att domaren väljer den enkla vägen och dömmer deras hundar till vinst.
Är det rättvist, nej, känns det som att det då är någon ide att fara på dessa utställningar, hur vacker hund man än har? förmodligen inte. För mig, som är ute efter ett cert eller miljöträning känner jag att det skulle vara värt det när vi bodde söderut. Men nu när det kostar oss flera tusen att fara så är det inte längre det.
Jag kan lika fara på inoff utställningar med valpar och ta cert på hemma plan.
Nog om detta!
Godnatt ;)
Det var länge sedan jag skrev i bloggen igen..
Vad har hänt sedan dess? en hel del och ingenting.
Valpar blev det även om inte så många som vi hade trott och hoppats på. Två små fanns där inne i den stora (STORA) magen på Embla. En tik och en hane.
Lilla Happy flyttade till Norge och Gaston blev kvar på kenneln. I talandets ögonblick har de båda hunnit bli 8 månader gamla.
Lilla Happy blev långhårig tyvärr men hennes husse som inte bryr sig om utställning eller avel är super nöjd med henne ändå. Hon är en kanon fin tjej och det skall bli kul att se henne till MHt till hösten 2017.
Gaston växer och fodas han med, all träning har mer eller mindre hamnat på efter kälken då jag jobbar heltid och haft ett jobb som gjort att jag inte varit ledig mycket alls. Så är det när man inte har hur många kullar som helst, då måste man förvärvsarbeta för att klara ekonomin i vardagen.
Gaston har i allafall varit på sin livs första utställning. Ja ok en inoff utställning. Men det var kul och uppfylde syftet med miljöträning för honom. Han fick ett HP, BIR och BIS 5.
Meya 9år ställde honom i barn med hund och de gick super fint.
I höstas hant jag och Merlin med en tävling i högre klass spår. Vi var super nära ett uppflytt men fick iallafall ett godkänt. Vi fortsätter att tävla i högre nu till våren. Längtar redan!
Vi har också testat Merlin och Embla för JLPP. Båda fick resultat N/N clear alltså fri från JLPP gener. Vilket också innebär att Gaston och Happy är fri.
Det är ett ämne som jag vill beröra, då det cirkulerat rykten.
Mitt byte av klubb att träna/tävla för.
Vi bytte till Piteå brukshundsklubb från Skellefteå Brukshundsklubb i början av 2016.
Anledningen till att vi bytte var att en vän till mig hade varit på en Öppen träning (inomhus träning) i regi av skellefteå brukshundsklubb där medlemar av klubben stått rakt upp och ner och "snackat skit" om mig och mina hundar. Nämt mig vid både för och efternamn.
Dessa "damer" hade högt och vitt brett på med lögner.
Man kan undra vad jag hade gjort för att förtjäna det.
Ja inget egentligen. Jag har inget umgänge med någon av dem annat än att vi alla tävlar i brukset och lydnaden med våra hundar.
Det är tråkigt när människor som dessa faller för sin engen avundsjuka när det går bra för någon annan och känner att de för att må bättre själva måste ta till elakheter och skit snack.
Till er vill jag bara säga, gör arbetet så kommer ni också att ha framgångar.
Om ni bara visste vilket arbete som ligger bakom våra framgångar?
Jag har ensam stått i regn, snö, snöblandat regn, is, kyla och mörker och tränat och tränat. Stekheta sommar dagar. Var var ni då? Hemma i soffan förmodligen.
Det är inte alltid fördelakteligt väder för att träna hund, men ska man komma någon vart så måste man anstränga sig lite.
Som med allt här i världen kommer ingenting gratis. Det är vad jag har fått erfara iallafall. Så gör arbetet och ni kommer också att lyckas, så slipper ni stå och snacka skit om någon annan som gör det.
Men, jag är inte den, Jag välkommnar en ursäkt från er, ni vet vem ni är och jag vet vem ni är, men eftersom ni ansåg er ha rätt att OFFENTLIGT snacka obefogat skit om mig så förväntar jag mig en OFFENTLIG ursäkt också.
Det är en orsak till mitt byte, min andra orsak är mentaliteten på klubben.
Jag anser att om man nu är så duktig som vissa anser sig vara och kan stå och sknacka skit om andra så kan man vara lite bättre på att inbjuda de som är nya.
Jag vet otaliga "nya" som säger att de varit på skellefteå brukshundsklubb och bemöts av denna överlägsna attityd. Skäms på er! Nog har vi alla varit nybörjare någongång och vi ska väl för guds skull ändå invitera så mycket nya som möjligt in i denna härliga värld av hundträning. VEM vill träna på en klubb där man bemöts på detta sätt.
Jag finner det pinsamt att försöka ens bortförklara en attityd som detta.
Därför har jag bytt till en klubb som jag anser har fattat det.
Piteå brukshundsklubb har förstått att bemötande är A och O för en idieell förening.
Varesig man är Elit ekipage eller Appell så är vi där för att hjälpa varandra och ha kul med våra hundar.
Detta är den typen av klubb jag vill representera!
Jag tar min hund som snart kommer vara ELIT ekipage och min kennel med alla MHn vi kommer göra på "våran" klubb till en klubb som förtjänar den uppmärksamheten.
Sådär, då har jag sgt mitt om det.
Nu behöver ingen spekulera mer om det!
Vad har hänt mer då?
Jo Merlin ska bli pappa igen :) <3
Denna gången med Mellanbyn's Anja hos Mellanbyns kennel i Bjuråker
Anja är i dagarna ultraljudad och veterinären såg en hel drös i magen
Åh vad jag längtar tills jag får träffa alla de små
De kommer bli fantastiska små individer. Anja är en super fin tik, social, framåt,orädd och fantastiskt trevlig tjej. Precis som Merlin. Det kommer bli kanon familje hundar att jobba med främst i nos och spår arbete, försvarsmaktshundar, lydnad, räddningshundar m.m. Vecka 14 är de beräknade så inte så länge kvar!
<3 /Nina med flock
Senaste inläggen
- Våren är påväg och en ny brukssäsong!
- Oj vad tiden går..
- Maj månad och våren är här..
- Vintern går mot sitt slut
- Satistikruta på hemsidans första sida
- Så kommer vintern och brukssäsongen 2017 är över...
- Elitklass spår!!
- Inte så lätt att vara uppfödare ibland...
- Lite tankar på småtimmarna
- Lite gott och blandat..
Kennelmamman » Kennel mamman bloggar!: ”Hej,Titti! Ja jag tänkte hemsidan behöver ha en blogg där vi alla kan surra lite..”
Titti » Kennel mamman bloggar!: ”Heej! Vad roligt att du börjat blogga :-D När är IFR i Italien? Såå spännande me..”